Bohus fästning
Coss_Article-26_471

Fästningen är intagen!

Text och bild: Anders Ternesten

Order ropas ut och rustningar skramlar. En kylig vårvind viner kring torn och murar medan armborst och bågar spänns. Ett historiskt ögonblick inträffar – något som aldrig inträffat tidigare – fästningen blir intagen! Companie of saint Sebastian har kommit till Bagaholmen.

Var det såhär det såg ut för sådär 600 år sedan när dåtidens människor kämpade på fästningens murar och levde i dess mäktiga skugga? Vad åt dom? Hur tillverkade de sina kläder och redskap? Vad skämtade man om? Vad spelade de för spel? Sådana här frågor försöker medlemmarna i föreningen Companie of saint Sebastian  få svar på.

Cosscollage2

Återskapa livet förr

Companie of saint Sebastian  är re-enactors. Termen re-enactment har på svenska betydelsen återskapande historia eller levande historia. Historiskt återskapande har en lång tradition. Redan i romarriket gjordes spel och föreställningar som iscensatte eller hämtade inspiration ifrån kända slag. Även under den europeiska medeltiden ville man på sina tornerspel ofta använda historiska teman –  inte sällan från just romarriket.

Ambitionen för en re-enactmentförening varierar stort. Alltifrån de som ser det mest som ett roligt fritidsintresse till de som ser sig som en kulturhistorisk förening där historisk kunskap och forskning är självklara utgångspunkter. Iscensättandet kan ha en rollspelsliknande prägel och en stor variation i tidsepokrar finns representerade. Ofta väljer dock en förening att återskapa endast en specifik epok. Kläder, vapen, utrustning, mat och hantverk är viktig rekvisita som man försöker få så autentiska för respektive tidsepok som möjligt. För en utomstående åskådare såväl som re-enactarna själva blir det som en mix av både utbildning och underhållning.

Cosscollage3

Ett skådespel tar form

När Companie of Saint Sebastian kommer in på borggården så vaknar den med ens till liv. Utan att någon dirigerar dem så börjar små scener spelas upp som av sig själva. Pilmakaren sitter vid sin arbetsbänk och får besök av både soldater, barn och kvinnor. Fanbärare och vaktbefäl bevakar ingången till borggården. En pilgrim anländer med fylld kärra som naturligtvis måste visiteras. Efter en stund är det dags för matpaus med bröd, ost och rökt fläsk. När alla är mätta sätter sig notarien till rätta för att dela ut knektarnas sold. Det är en god stämning, även om en och annan knorrar av missnöje över det dåligt betalda soldatyrket.

Cosscollage4

Skickliga Hantverkare

När man studerar Companie of Saint Sebastian´s utrustning kan man inte bli annat än imponerad. Kläderna är handsydda in i minsta detalj, pilarna är egenhändigt tillverkade med verktyg som är gjorda av medlemmarna själva. Jag får intrycket att sysslorna är väl fördelade bland medlemmarna. Alla har på sitt eget sätt försökt komplettera gruppens kunskapsbank; pilmakare, smed, gelbgjutare, bågmakare, scriptor och skräddare är specialkompetenser som återfinns inom gruppen. Det här är en förening där autenticitet uppenbarligen är ett kärnvärde. Detta har gruppen också fått uppmärksamhet för både internationellt och hemma i Sverige där de bland annat anlitas av Riksantikvarieämbetet.

Experimentell arkeologi

Anna Rosén är utbildad arkeolog och använder föreningen för att förstå och utforska olika delar av livet, människan och förutsättningarna på medeltiden. – Re-enactment blir ett fönster mot historien, där jag kan titta in för att få insikt om olika saker, säger Anna. -Historia är viktigt för oss, hur kan vi annars förstå varför vi är där vi är idag, fortsätter hon.

Inom den akademiska världen finns en disciplin som kallas experimentell arkeologi. Det är ett sätt att förstå gammal teknik genom att rekonstruera ett föremål baserat på arkeologiskt källmaterial.  Även om akademin är noga med att poängtera att experimentell arkeologi inte är samma sak som det en re-enactor håller på med så får jag ändå känslan av att de ligger varandra mycket nära i vissa avseenden. Experimentell arkeologi används för att testa en hypotes om hur något har skett eller konstruerats. Är det inte precis detta som till exempel Companie of Saint Sebastian håller på med?

På nätet hittar jag en blogg där Peter Ahlqvist, re-enactor och delaktig i eventet Battle of Wisby uttrycker det såhär:

”Jag vågar påstå att många av oss lyckas hitta svar där den etablerade arkeologiska, historiska och konsthistoriska forskningen går bet. Jag tror att det har att göra med flera saker. Att vi är många är en av dem. Även om jag inte känner till trådtätheten i tyget i Herjolfsnes 63 så är den kunskapen bara ett telefonsamtal borta. Hundratals reenactors med hundratals olika inriktningar utgör en formidabel kunskapsbank.”

Kanske kan akademin och re-enactment föreningar utveckla mer närliggande samarbeten framöver?

Cosscollage5

Eld i skyn

Skymningen har kommit och två eldkorgar med brinnande ved är uppställda utanför gamla magasinet. 6 bågskyttar för in sina pilar i elden och tänder de specialgjorda spetsarna. En befälhavare ropar ut kommandon. Röken drar längs marken och känslan av att befinna sig mitt på slagfältet slår plötsligt över mig. Bågarna spänns och på ordern ”Släpp” skickas pilarna med vinande ljud upp i den mörknande skyn. Det är mäktigt att följa eldpilarna i deras färd över hela borggården till nedslag utanför tornet Fars hatt.

Eldpilar användes vid belägringar men hade ingen funktion på ett vanligt slagfält. Det är en ren Hollywoodprodukt. Man tror att det i verkligheten bara var en liten procent av pilarna som nådde sitt mål brinnande – då många lågor blåstes ut på vägen. Halmtak och träbyggnader var en förutsättning för att elden skulle få någon verkan. Möjligen kan de även ha använts vid sjöstrider för att tända eld på fiendens segel.  Göran Landström förklarar också;  – Förr fanns det ingen vits med att lågan skulle vara synlig under luftfärden och man använde en kula av talg som pyrde under färden och spreds ut vid nedslaget. Idag vill man ju att lågan skall synas vid publika event. Då får man preparera spetsarna lite annorlunda. – Vi testar ständigt olika material och medel.

Göran själv skjuter med armborst och jag undrar om man verkligen hade eldpilar till dessa på medeltiden. Han förklarar att man funnit en källare i Tyskland med en stor mängd armborstpilar med eldspets på, så det torde vara säkerställt.

Allteftersom mörkret sänker sig över murar och torn så skickas skur efter skur av eldpilar mot sitt mål på andra sidan borggården. Vi som varit med denna dag känner att vi fått uppleva något unikt. Vi har verkligen fått ett fönster mot historien!

Cosscollage1

Conventus Arx Bahusia – 16-17 september

Vi kan med glädje meddela att Companie of Saint Sebastian  återkommer till Bohus fästning helgen 16-17 september. Då kommer dom att ha ett konvent för re-enactare från de nordiska länderna – Conventus Arx Bahusia. Under dagtid är portarna öppna för besökare som vill se och ställa frågor till dom. Dom kommer bland annat demonstrera påklädning av riddare, medeltida bågskytte och smedjebruk. Närmare program följer efter sommaren, men vi är redan nu säkra på att detta kommer bli en höjdarhelg!

Coss_Article-35lrPå plats från Compagnie of saint Sebastian var från vänster; Göran Landström, Lars Persson, Hans Tveskägg, Robin Eriksson, Bengt Ericson, Tjärand Matre, Martin Lundberg, Annie Rosén samt Magnus Larsson (utanför bild).